ADRIAN ANALYSERAR. Inför att Eurovision 2018 ska dra igång kommer Panelens Schlagermagister Adrian gå igenom de fem länder som till dags dato har 100 procent kvalificeringshistorik från semifinalerna i Eurovision Song Contest. I denna första del handlar det om Azerbajdzjan.
Notera att 100% kvalificering inte behöver betyda att man tävlat alla år i rad, utan att varje gång ett av dessa länder tävlat och behövt kvala genom semifinalerna så har de lyckats få finalbiljett vid varje försök.
Året var 2011 då ett av Eurovisionhistoriens största skrällar utvecklades i Düsseldorfs Espirit Arena. Storfavoriterna Frankrike och Ungern floppade fullständigt när poängen började delas ut, och istället verkade den helt otippade duon från lilla Azerbajdzjan ta hem spelet denna kväll. Landet, som utgör Europas allra mest sydöstra gräns, chockade Europa genom att vinna med en svenskproducerad midtempo låt – som få, om ens någon, hade lyft fram som en vinnarkandidat innan. Det man nu dock började förstå, var att ”Landet av Eld” hade etablerat sig som tungviktare i Eurovision.
Vägen dit var dock inte självklar
Fram till 00-talet hade Turkiet varit den enda självklara ESC-deltagaren från området, tack vare landets ambition att närma sig väststaterna redan under 70-talet. Från 1975 var därmed Turkiet en integrerad, om än dock exotisk, del av Eurovision. Genom sin muslimska bakgrund och geografiska läge mot Asien, så utgjorde Turkiet också en tydlig brygga mellan kulturer och kontinenter som senare skulle bana väg för tävlingens expansion. Detta innebar givetvis att Eurovision även spreds ”bakvägen” in i dåvarande Sovjetunionen, in till de muslimska delarna av Kaukasus och Centralasien. Invånarna i dessa områden, som kulturellt är nära besläktade med turkarna, kunde genom välriktade TV-antenner komma åt turkisk TV och därmed även följa Turkiets umbäranden i Eurovision Song Contest – denna västerländska musiktävling. Efter Sovjetunionens fall och Eurovisions expansion allt längre österut under 90- och 00-talen så hade till slut dessa stater en möjlighet att få delta som självständiga deltagare. Detta växte till att bli en fråga om prestige och pengar – och inte minst politik.
Kaukasiska debuter 2006, 2007 och 2008
2006 gjorde det första Kaukasiska landet debut i ESC, nämligen Armenien. Året därpå gjorde även grannlandet Georgien debut – och båda länderna lyckades oväntat bra på sina första försök. Just den armeniska framgången lär dock ha skapat frustration i Azerbajdzjan, då de sedan lång tid tillbaka legat i öppen (och tidvis väpnad) konflikt med just Armenien om regionen Nagorno-Karabach. Denna konflikt låg till grund för en geopolitisk spänning över hela Kaukasus, som mynnade ut i att Azerbajdzjan sökte stärka sina relationer med både Ryssland och Turkiet – de starkaste länderna i området.
I detta spända läge så påbörjar Azerbajdzjan sina första försök att nå Eurovision Song Contest – till grannlandet Turkiets stora glädje. Problemet var dock att Azerbajdzjan, till skillnad från sina kaukasiska grannar, alltjämt var en semi-diktatur där president Aliyev och hans familj styrde allt från myndigheter till TV-kanalerna. Just därför nekades landet medlemskap i EBU redan 2007, men efter förhandlingar så godkändes landets TV-kanal 2008. Detta var en stor vinst för landet, som nu hade möjlighet att inta ställningen som den ledande nationen i Kaukasusregionen. Därför så valde azerierna att satsa stort på debutbidraget för att redan tidigt visa omvärlden deras ambitioner.
Den första nationella azeriska uttagningen skedde den 2 februari 2008, och livesändes inte bara i Azerbajdzjan, utan även i Turkiet, Litauen och Georgien. Dessutom streamades programmet på internet. Bland de inbjudna gästerna återfanns bl.a. Eurovisionvinnarna Marija Serifovic, Ruslana och Sertab Erener, och stora delar av programmet hölls faktiskt på engelska! Vinnarna blev duon Elnur Hüseynov och Samir Javadzadeh, med låten ”Day after day”, med en extravagant scenshow som verkligen inte sparade på dramaturgi. Låten lyckades dock inte överträffa grannländernas debutresultat – utan slutade 8:a. Än värre blev man slagna av rivalen Armenien som kom 4:a i ESC detta år.
Så här såg numret ut live i Belgrad:
Gjorde om uttagning för att komma högre i resultaten
Inför 2009 så hade azerisk TV planerat att hålla en ny nationell uttagning med samma ambitionsnivå som året innan. Men när kandidatbidragen hade skickats in, bedömde TV-bolaget att låtkvalitén var för låg – och avblåste hela uttagningen för att istället välja ut bidraget internt. Valet föll på en låt producerad av den etablerade svensk-iranske artisten Arash, som gjort sig känd i både Europa och Mellanöstern – och som därigenom hade en svag koppling till landet. Bidraget hette ”Always” och fick framföras av det 20-åriga stjärnskottet Aysel tillsammans med låtskrivaren Arash. Receptet blev den succé som man hoppades på – och Azerbajdzjan kunde inkassera sin första 3:e plats i tävlingen i Moskva 2009. Detta skulle bli ett vinnande koncept, som det azeriska TV-bolaget skulle hålla sig trogna till – och inför 2010 introducerade man ett nytt svenskt låtskrivarteam – med storheter som Anders Bagge, Stefan Örn och Sandra Bjurman. Bagge hade bland annat skrivit låtar till Janet Jackson och Madonna – förutom att ha suttit med i svenska Idoljuryn såklart. Tanken var att garantera att de azeriska bidragen fick en tydlig internationell produktion – till skillnad från övrig Östeuropa. Men medan låtarna skrevs och producerades i Stockholm skulle artisterna förbli unga azeriska stjärnskott. 2010 valde man 18-åriga Safura Alizadeh att framföra ”Drip Drop” i Oslo, en låt som skulle bli en tidig förhandsfavorit. Safuras röst svek henne tyvärr och det hela räckte enbart till en 5:e plats, vilket sågs som ett misslyckande.
Talangtävling utsåg artistvalet
Inför 2011 så öppnade man därför för en nationell uttagning av artisten, men inte låten. Efter en stor talangtävling så valdes till slut två artister ut – Nigar Jamal och Eldar Gasimov – som tillsammans skulle framföra ”Running Scared” som hade valts ut internt. Återigen var svenska låtskrivarteamet med Sandra Bjurman bakom bidraget. Trots landets starka resultat de senaste åren, blev låten inte favorit att vinna inför ESC 2011, tvärtom var förväntningarna låga denna gång. En midtempolåt av detta slag hade inte vunnit tävlingen på mycket länge, och istället så var operabidraget från Frankrike och poplåtarna från Ungern och Sverige högt tippade. Efter en rysligt jämn röstning så stod det dock klart att Azerbajdzjan nätt och jämnt lyckats vinna tävlingen för första gången – med en rekordlåg medelpoäng på 5.2 i snitt! Eldar och Nikki hade turen att få mängder av ströpoäng av stora delar av Europa, samtidigt som Ryssland och Turkiet försåg dem med viktiga 12:or. Azerierna hade äntligen lyckats uppnå sitt mål – att bli första kaukasiska land att vinna Eurovision.
Så här såg vinnarlåten ut på scenen i Düsseldorf:
Trots att deras vinnarbidrag varit den svagaste vinnaren i mannaminne, så tog landet stor stolthet i vinsten och åstadkom århundradets mest påkostade värdskap i Baku 2012. En helt ny arena byggdes på mindre än ett år, och hela Europas blickar vändes mot landet. Värdskapet blev ett prestigeprojekt som slukade pengar, och möttes av väldig kritik – bl.a. ifrån människorättsorganisationer. Kritik riktades inte bara mot landets ledning, utan även mot produktionen och programledarna som dessvärre höll en mycket låg nivå. Trots detta lyckades man återigen nå en bra placering i finalen – då Sabina Babayeva kom 4:a med svenskskrivna ”When the music dies” – en ballad som kombinerade både etniska toner med modern produktion. Att som värdnation lyckas ta sig in i topp-5 var en stor bedrift, som återigen cementerade Azerbajdzjans ställning i tävlingen.
Turkiet hoppar av – problem för Azerbajdzjan
Inför 2013 såg läget dock värre ut. Efter att Loreen vunnit tävlingen i Baku, så hamnade ESC nu i Malmö i Sverige, vilket skapade problem i Turkiet. De nationalistiska strömningarna i Turkiet hade skapat ett motstånd mot Eurovision och mot Sverige – vilket gjorde att Turkiet drog sig ur. En bidragande orsak var troligen Loreens öppna kritik mot Azerbajdzjans auktoritära regim, som var tätt bunden med Turkiets nya ledning. Mellan 2008-2012 hade Turkiet och Azerbajdzjan flitigt utväxlat nästan alla sina 12-poängare mellan sig, och Eurovision hade på det sättet blivit ett medium för dessa länder att visa upp sin kulturella och politiska samhörighet. Inför 2013 försvann denna möjlighet. Detta gjorde dock liten skillnad för Azerbajdzjan, som mot alla odds lyckades ta hem en 2:a plats – med ”Hold me” med Farid Mammadov. Mest känd blev bidraget dock för dansaren i akvariet.
Men 2014 blev starten på Azerbajdzjans fall…
…då man helt plötsligt tappade mängder av placeringar till synes oförklarligt. Landet inkasserade plötsligt sin sämsta placering någonsin – en 22:a plats i Köpenhamn, med ynka 33 poäng i finalen! Dilara Kazimova, som framförde ”Start a Fire” var långt bort ifrån segern – trots att låten inte var helt olik det azeriska bidraget från 2012 som ju slutade 4:a i ett starkt startfält. Vad hände egentligen? Chocken blev nästan värre året efter, då Elnur Hüseynov slutade 10:a i semifinalen – ynka 10 poäng ifrån att missa kvalificering! Plötsligt så var Azerbajdzjan som en vanlig nation i Eurovision – trots att landets bidrag inte ändrat profil eller produktion särskilt nämnvärt sedan 2009. De följande åren har Azerbajdzjan parkerat sig på undre delen av resultatlistan i finalen, men trots allt har de klarat sig förbi semifinalen varje gång.
Frågan är om landets negativa trend kommer att hålla i sig – och varför?
Svenskskrivna bidrag var ett segerrecept för Azerbajdzjan – och är fortfarande det för många andra länder. Senast 2017 så var hela två av bidragen i topp-5 svenskskrivna bidrag – så förmodligen är inte de svenska låtskrivarna problemet. Kanske kan förklaringen finnas i röstningssystemet? Jurygrupperna tenderar numera att missgynna landet – en klar förändring mot tidigare. Telefonröstarna däremot verkar fortfarande ge relativt starkt stöd till dem, även om detta stöd på sistone också har minskat. Kanske har Azerbajdzjan helt enkelt fått större konkurrens om de svenska låtskrivarnas bästa bidrag? I ett läge där landet har bundit sig vid ett visst låtskrivarteam, så blir de också beroende av kvaliteten på de bidrag som teamet producerar. Det kan vara en god idé för Azerierna att i fortsättningen utöka sitt sökande även till andra internationella låtskrivare, som har möjlighet att uppdatera landets musikaliska nivå.
Vad tror du om Azerbajdzjans chanser i år? Kommer fortsätta kvalificera sig som vanligt eller bryts deras trend i år? Kommentera gärna här nedan dina tankar!
Fler delar i serien
- Del 2: Rumänien – gruppdynamikens mästare »
- Del 3: Ukraina – bland storpolitik och starka kvinnor »
- Del 4: Australien – Undantaget som blev en regel »
- Del 5: Ryssland – Elefanten i rummet »
