EUROVISION 2018 – ANALYS. Måndagen den 29:e januari lottade EBU in årets 37 semifinalländer till de två semifinalerna. Nu har vår skribent Adrian analyserat resultatet av lottningen och här är hans analys.
Hela resultatet av lottningen går att ta del av i denna artikel.
Vilka gynnas av årets semifinallottning?
Efter en första blick på lottningen kan man konstatera att semifinal 1 blir en aning tuffare att kvalificera sig ifrån – då den innehåller 19 bidrag medan enbart 18 bidrag tävlar i semifinal 2. Eftersom bara 10 länder i varje semi går vidare till final, så är det alltså procentuellt sett större chans att kvalificera sig i semifinal 2. Bland länderna i semifinal 1 så hittar vi dock färre ”stornationer” än i semifinal 2. De enda länderna i den första semifinalen som i princip alltid brukar kvalificera sig till finalen är Azerbajdzjan, Grekland och Armenien. I övrigt består det startfältet av länder som brukar ha det kämpigt i ESC, såsom Tjeckien, Makedonien och Vitryssland. Däremot hittar vi två länder som de sista åren har gått som raketer i ESC med idel topplaceringar, nämligen Belgien och Bulgarien. Båda dessa länder slåss dessvärre bland annat med stornationen Azerbajdzjan i den första halvan av semifinalen. Den andra halvan är därför betydligt mer öppen, även om Grekland nog återigen är favoriter att gå vidare härifrån. De gynnas dessutom garanterat av att ha Cypern med sig i denna semi. Även Armenien har fått ett bra utgångsläge här.
Sverige gynnat bland Nordens länder
Av de nordiska bidragen är det nog egentligen bara Sverige som verkligen har gynnats av lottningen. Medan Island och Finland hamnade på var sin halva i semifinal 1, så hamnade Danmark, Norge och Sverige i semifinal 2. Av dessa tre länder så hamnade Sverige på den andra planhalvan – och har därmed ett utmärkt läge att kvalificera sig. Att Sverige samtidigt får med sig 2 nordiska grannar i sin semi är också goda nyheter. Värre är det för Finland och Island i semifinal 1 –eftersom dessa nordiska länder är de som är minst benägna att rösta på varandra.
Sveriges semifinal borde visserligen, procentuellt sett, vara lättare att kvalificera sig från – men startfältet innehåller många tunga länder såsom Ryssland, Serbien, Rumänien, Ukraina, Nederländerna och Australien. Lägg där också till skrällandet ifrån ifjol: Moldavien! Intressant nog så har alla dessa länder (utom Ukraina) dock hamnat på den första planhalvan – vilket gör att de inte lär hamna nära det svenska bidraget i den slutliga startordningen.
Ytterligare ett plus för Sverige är att de övriga länderna på andra planhalvan i princip uteslutande är östländer. Chansen finns därför att de kulturella skillnaderna mellan Sverige och Östeuropa kommer fram tydligare – och får Sveriges bidrag att stick ut mer!
Omvänt kan vi ju också konstatera att den första planhalvan i Sveriges semifinal är ett riktigt getingbo, med flera länder som ofta skickar modern västerländsk pop till ESC. Ett tips till dessa länder är att välja något ovanligt bidrag i år, något som sticker ut ordentligt.
Avslutningsvis
Avslutningsvis kan vi konstatera, innan vi ens har hört bidragen, att Sverige har fått en mycket bra lottning – kanske den bästa någonsin. Med 2 nordiska grannar i samma final och omgiven av östländer så torde Sverige kunna sticka ut tillräckligt men ändå ha några säkra poäng. Semifinal 1 kommer däremot att bli den mest öppna och den svåraste att förutspå resultatet ifrån. En känsla är att Grekland och Armenien gynnas mest här, men som sagt är det helt öppet som vilka som gör dem sällskap till finalen.
Fakta: så fungerar Eurovisionens semifinallottning
Sedan ett antal år tillbaka så lottar man inte startpositionerna i Eurovision, utan istället får det tv-bolag som är värd (i år portugisiska RTP) själv sätta startordningen. Anledningen till detta var att en helt slumpmässig lottning kunde göra att exempelvis alla ballader hamnade bredvid varandra – vilket dels är dålig underhållning och dels kunde skada deras chanser att vinna. Istället kan nu producenterna själva sätta ordningen, så att ingen råkar missgynnas direkt av startordningen eller att underhållningsvärdet av programmet minskar.
Däremot finns det fortfarande vissa delar som lottas helt – nämligen i vilken semifinal varje land ska tävla i och vilken ”planhalva” varje land ska starta på. Varför lottar man det här då? Jo, rent statistiskt är det alltid bättre att starta på den sena ”planhalvan”, eftersom det ofta är de bidragen som går sist ut som man har lättast att komma ihåg när röstningen börjar. Därför är det mest rättvist om man låter slumpen avgöra den fördelningen.
Men trots det så är lottningen inte helt slumpmässig – eftersom alla länder innan lottningen har fördelats i 6 olika ”potter”. Dessa potter består vardera om 6-7 länder som vanligtvis brukar rösta på varandra. Detta gör att exempelvis de nordiska länderna hamnar i samma pott, medan länderna i f.d. Jugoslavien hamnar i en annan pott. o.s.v… När lottningen sedan drar igång så ser man till att ungefär hälften av länderna i varje pott hamnar i semifinal 1 och den andra hälften hamnar i semifinal 2. Eftersom varje land bara får rösta i den semifinal man själv tävlar, så minimerar man på så sätt möjligheten för länder med många kompisländer (s.k. ”givarländer”) att få många gratisröster i semifinalen.
Det vill säga, alla nordiska länder kan alltså inte hamna i samma semifinal, eftersom risken då är stor att de då bara röstar på varandra – vilket skulle kunna göra att alla nordiska bidrag går vidare till final. Sedan potterna infördes 2008 har blockröstandet minskat betydligt i semifinalerna – även om det såklart fortfarande är så att länder med få kompisländer har svårare att kvalificera sig till finalen.
